Jag såg på Babel, Liv Ullmans dotter Linn kände jag igen, hon liknar sin berömda mamma. Här i Sverige är hon inte lika känd, men i Norge är hon en författarinna som de flesta känner till. Hon var kallad till Babel därför att hennes man Niels Fredrik Dahl, nyligen kommit ut med en ny roman "Fars rygg".
Intervjun var intressand och titeln på boken tyckte jag var sorglig. Och när jag nu läser boken (som jag snålar på texten för att den ska räcka länge) stämmer mitt första intryck. Boken handlar om tre generationer män, varav författaren själv är nummer tre och berättaren i boken. Det är farfar som är jurist och domare och bor i Alexandria i Egypten, det är hans son, Niels Fredrik Dahls far, som skjutsas varje sommar till Norge, dit familjen bilar via Italien och Europa upp till fjäll och luft och försök till hemkänsla. Men han fraktas också med väskor och koffert med tillhörigheter till olika boenden och internatskolor, där han lämnas att installera sig själv. Fadern ger sonen en hastig kram och far iväg. Pojken ser bara ryggen på fadern när han går in i sin bil, inte ser sig om i backspegeln hur hans son står avlämnad och övergiven med sin packning. Författaren skildrar en ensamhet hos den här lilla familjen, som ingen av dem talar om. Övergivenheten maskeras genom just hastiga farväl och försök till skämt för att dölja känslor inombords. Detta är en mycket sorglig läsning som berör boken igenom. Själv har jag läst böcker sedan jag var liten. Har nämnt tidigare hur jag som sexåring hittade ett bibliotek i det nybyggda bokstadsområde vi flyttade till. Biblioteket var en liten filial med en bibliotekarie som blev min mentor, som lade undan böcker som hon trodde skulle intressera mig. (Frid över hennes minne, Anna-Lisa Forssberger, som har en väg uppkallad efter sig, i bruksorten Stjärnsund i Dalarna, där hennes mamma också var bibliotekarie och där hon växte upp. Lyckan när man öppnar en bok som griper tag direkt är fantastisk. Den blir en vän som man längtar att umgås med, det är därför jag brukar ransonera läsupplevelserna, jag vill läsa sakta och njuta av text och gestaltning. När en bok blir som en film och man ser miljöer och personer framför sig i fantasien, då har författaren lyckats med sitt arbete. Niels Fredrik Dahl har gjort det med Fars rygg. Amen
0 kommentar(er)
