Sommarlovet mellan två klasser i realskolan fick jag jobb på ett kontor på Storgatan som ett slags alltiallo. Det satt en lapp på anslagstavlan i skolan och jag sökte och fick jobbet, inte vet jag hur många som sökte. De flesta i klassen behövde nog inte jobba på lovet, de hade pengar ändå.

 

I intervjun jag varit på, hade en kontorsdam sagt att jag skulle vara ordentligt klädd i kjol och skor, inga träskor eller sandaler. Som tur var hade jag en morbror Harry som hade skofabrik och han brukade förse mig med provskor storlek 38, så jag hade en hög i garderoben. Och till en fasters 50årsdag hade jag fått en grå dräkt, så snyggkjol hade jag också. Glad i hågen cyklade jag till stan, klev in första dagen och blev kontorsanställd i två månader. 

 

Mest skulle jag vara tillhands, ungefär som en vaktmästare, städa i arkiv och hyllor, sätta in papper i pärmar och köpa kaffebröd till kafferasterna som var två, en klockan tio och en klockan tre. Personalen bestod av damen som var kontorschef och två lite äldre tanter,som hade frisyrer och läppstift och satt vid skrivmaskiner. En telefonist fanns det också. Och så företagschefen som vad adlig och bodde på en herrgård utanför stan fick jag veta. Det var en stor svarthårig man i kostym som kom ut och hälsade mig välkommen första dan.

Han tyckte jag skulle lära mig skriva maskin, så jag kunde hjälpa till om det behövdes. Det gjorde jag, fick låna en grön Halda och lärde mig fingersättning. 

 

Vi jobbade mellan nio och fyra, det var sommartid och jag vande mig vid rutinen som var densamma måndag till fredag. Jag lärde mig de här månaderna att lyssna artigt till äldre, att förstå vad de klagade på eller berättade om och på så vis komma in i en slags gemenskap som jag inte trodde fanns med "gamla" människor. De här månaderna gick fort, jag fick energi och kondition att cykla till jobbet, jag lärde känna människor jag varit tveksam till i början, ett par av dem hade jag kontakt med länge efteråt.

 

Det var inte så himla pjåkigt att jobba på kontor.