igår kväll kom vi hem från vår hösttripp söderut, genom Sverige, över Öresundsbron till Danmark, via Själland Fyn ner i Tyskland och tillbaka. Äventyr att resa; "Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen." Underbar årstid ge sig iväg, färgrikt längs vägarna och lite trafik, lägre hotellpriser...

 

Så tacksam vi fortfarande har lust ge oss iväg, men när trädgårdsbestyren är slutförda och "innan snön" går det bra. 

 

Nu till saken: I full brevlåda låg bl a ett bokpaket från min bokhandel. Det innehöll Stridsbergs "Hunter i Huskvarna" eftersom jag redan köpt och läser hennes senaste, och där låg dessutom "Allvarligt talat" med PO Enquist. Frågor och Svar från hans medverkan i radioprogrammet med samma namn. Redan igår kväll slog jag upp boken och började läsa. En fröjd av klokhet, värme och humor.

 

När jag vaknade i morse vid sextiden kom plötsligt en rad för mig ur Enquists bok. Han citerar Tranströmer som svar på en fråga från en lyssnare: "Uppvaknandet är ett fallskrämshopp från drömmen"

 

Himmel, tänkte jag där jag låg, det stämmer ju, hur kunde Tranströmer sätta ord på allt! Jag drömmer varje natt och minns tydligt drömmarna åtminstone en stund. Men från dröm till vakenhet sker ju ett dalande ner till ny dag där i sängen. Till plötslig längtan ner till köket, kaffe, smörgås, papperstidning i min hörna för morgonstund som har guld i mund.

 

(Framöver nu i höst ska jag försöka bli mer regelbunden med min blogg igen. Hösten är min fridsamma tid, jag kan gå in i omslutning på ett vis, trivas och vara tacksam för vad jag har, livet...)