letar fram söndagstidningarna, har inte hunnit läsa dem, eftersom vi haft gäster i helgen som gick

 

i kulturbilagorna är det sida upp och sida ner med dödsannonser, jag nu är jag där igen, döden döden ;)

tänker, vad är dödsannonser till för egentligen?

är det för att man ska ögna igenom symboler och namn och se efter om det är någon man känner eller hört talas om, som har dött

de s k kändisar som avlidit nyligen Susanne Osten och Elisabeth Ohlsson behöver man ju inga annonser för att veta att de gått hädan, det är ju minnessidor överallt

 

och bekanta och vänner från barndomen, deras runor står i lokaltidningen, som man antagligen flyttat ifrån för länge sedan, så de går vidare i tysthet 

 

en dödsannons kostar skjortan att införa, är det lag på något vis att man ska visa att en anhörigt har dött, närstående, släkt. vänner, grannar får ju veta det ändå 

 

......man går till en begravningsbyrå, sitter mittemot en svartklädd inkännande person och får råd om vad som ska göras på bästa sätt, mitt i sorgen

och det värsta är, att från och med du träder in genom dörren, så börjar kronorna ticka, allt kostar, från rådgivning om klädsel, kista, jordbegravning eller kremation, tider, kyrka, präst, gäster, blommor.....jag vet inte vad allt

 

det är längesedan jag behövde syssla med det här, men jag gjorde ett reportage om en begravning i USA när jag bodde där, jag tyckte det var hemskt hur ett funeral home som det heter där, agerade och höll på, nu är det likadant här

 

när det kostar stora pengar och går en prestige för anhöriga att kosta på en begravning, då är det något fel

 

personligen, det har jag sagt länge, ska jag inte ha någon begravning, jag ska ha en s k direktare och möjligtvis en rolig minnesstund med mat och dryck och prat om hur jag var för de som vill, dör jag i januari så får dom vänta till lövsprickningen med firande

 

hejdå, det här är skrivet rakt ut ur kroppen som ni begrip...