Mellansel är ett samhälle längs stambanan norr om Örnsköldsvik. Inget ont om den orten eller folk som bor där men jag har ett minne därifrån som överskuggar det mesta när jag hör namnet. Och som gjorde att jag en gång skaldade: "Det värsta som finns är Mellansels station en morgon när klockan går mot sju"

 

Anledningen att jag skriver detta nu är, att jag hittade en bild som togs för några år sedan när jag var där på återbesök. Jag satte ut bilden på  Instagram som en illustration till Jolos berömda citat "Den som inte åker vilse får inte se mycket"

 

Direkt fick jag en kommentar av min svägerska med ett gemensamt minne från Mellansels station. Hon påstår att det är 40 år sedan det hände, det kanske är så länge sedan, tid rinner iväg...

 

Hon var med sin lille son på besök hos mig några dagar, där jag bodde på numera berömda Höga Kusten. Det var kall snörik vinter, vi tog korta promenader med barnvagn, men mestadels var vi inomhus. och eldade i spisen och satt och pratade. Så skulle de fara hem, alla besökare som reste med tåg hämtades vid och skjutsades till Mellansel, sex mil norrut från mig. Det skulle också ske den här gången. Tåget skulle avgå strax före 7, så vi stuvade tidigt in byltet med pojken i baksätet på Citroenen och oss påpälsade där fram.

 

Det hade snöat under natten, men E4an var bar och fin, bara lite snörök skymde sikten stundtals vid möte. Men jag körde förståndigt, hade ju dyrbar last. Det blev värre och saktigare när vi vek av stora vägen och skulle fortsätta smalvägen upp till Mellansel. Snövallar och dåligt plogat bitvis.

 

Men vi tog oss dit och befriad styrde jag in på den öppna parkeringsplatsen framför station. DÅ såg jag...bakljusen på sista vagnen, som sakta lämnade stationen för sin färd söderut. Jag minns inte nu hur vi reagerade ini bilen, men känner jag oss rätt, började vi nog skratta bägge två.

Det var ju som man säger i Ångermanland: "ingen hemmarnsaffär"

 

Det var bara att ta fart sex mil hem igen. Nu hade det ljusnat och gick gesvintare. Och morgonen därpå gjorde vi ett nytt försök. Då hann vi!

Men för mig var det nu lite sorgligt att fara hem igen. Jag har svårt för avsked, korta och långa och när tåg står inne, tar det längre tid....