Författarinnan Nelly Sachs födde uttrycket "En främling bär alltid sitt hemland på armen".

Jag hittade en gammal anteckningsbok i gömmorna och hade plitat ner meningen på en sida.

 

Kan man bära ett gammalt timmerhus på armen? Ofta, ofta längtar jag. Huset ruvade mörkt fast det var sommarsol när jag kom dit första gången, på ett vis hukande i en backe. Man körde över en gammal stenbro över en bäck. En handmålad skylt visade att det var till salu.

Lockande blev det på ett underligt vis. Jag köpte det efter en tids fundering.

 

 Inuti var det slitet. Gammeldoften var inte oangenäm. Den började redan i glasverandan, in i den mörka farstun och i köket, in i kammarn innanför. Hela egendomen som bestod av en gammal lagård, en bagarstuga och lite mark hade varit övergiven länge. Ida, som var den sista som bott där, levde nere i byn på ett pensionärsboende sedan femton år tillbaka. Nyfiken på lite historia sökte jag upp henne. En liten böjd kvinna som satt vid ett fönster med utsikt över fjärden. Jag berättade vem jag var 

-Är det du som köpt går'n sa hon. Stackars, stackars!

 

Sju kilometer från folk, en kilometer upp från stora vägen. Dit flyttade jag efter nödvändig renovering. Och dit längtar jag stundom, ja man kan säga att jag bär det gamla huset på skogen på armen. För i tanken saknar jag det och ibland när jag ska till att somna, kör jag uppför backen tills jag skymtar huset, far in på gården, låser upp och går in i farstun.Öppnar dörren in i köket och sätter mig på kökssoffan.

Sedan somnar jag tryggt....