är titeln på en dikt av Tomas Tranströmer.

 

Den börjar 

 

”Begravningarna kommer tätare och tätare

som vägskyltarna när man närmar sig en stad...”

 

De raderna blir sannare för varje dag som går.

 

När jag tänker på mitt kära Ångermanland och det gör jag ofta, så räknar jag i huvudet upp vännerna däruppe som är kvar - det är egentligen bara en, alla andra är borta. När jag som vanligt skulle skriva julkort av papper före jul som jag gjort i många år till ett kärt gammalt par, googlade jag adressen för att få rätt postnummer.

 

Först på maken, han fanns inte? Sedan på hans fru, hon fanns, men stod som ogift. Sist jag hade kontakt med henne var några månader tidigare och då var allt bra med båda två. Då sökte jag upp en av sönerna som berättade att först hade deras pappa gått bort och nyligen deras mamma.

 

I höstas besökte vi goda vänner i nordnorge och umgicks en dryg vecka, alldeles före jul gick maken bort och min väninna blev ensam i ett stort hus, med sommarhus och fjällstuga och en stor bil hon nästan aldrig kört själv. 

 

En syster tilll en gammal god vän begravs idag. Borde fara på begravningen, jag gillade henne och hon var också en i raden jag skrev pappersjulkort till varje år. Jag skickar en blomma, jag går numera inte på begravningar av olika orsaker. Bland annat för att jag med min fantasi ser rakt igenom kistan och också att jag en gång har fått en aversion mot att en präst står och läser innantill om ett liv hen fått utdrag ur av anhöriga, men heller ofta inte ens mött den avlidne.

 

Då är det mer tilltalande med privata arrangemang, där anhöriga och vänner hyllar den som dött med musik, sång och personliga minnestal. En glädjefest att en person funnits istället för en upphaussad sorgritual i en kall kyrka. 

 

Själv har jag sagt till mina barn hur jag vill ha det, direktkremation och var jag ska strös. Ingen grav, i deras minne dyker jag förhoppningsvis upp då och då, det räcker.

 

För att travestera Tranströmer säger jag för mig själv 

 

Framtiden blir kortare och kortare 

och varje år går fortare och fortare

 

Var glad varje morgon du kan gå nerför trappen

göra kaffe och bre en ostsmörgås ;)