Hur gör man när man får rådet att stänga av?

 

Inte spisen eller dammsugarn, utan tankar ini huvudet.

 

Inte vet jag, för jag kan Inte det! Trots att jag får rådet ofta, av dom som känner mig bäst och bryr sig om hur jag mår.

 

Ruelser innan och efter. Gruvar mig innan och grämer mig efter....min livsmelodi.

 

Om jag framför en terapeut sutte, skulle jag säga följande:

 

1) Hur kommer det sig att jag utsätter mig för saker jag inte vill vara med om? Som jag gruvar mig för i dagar och veckor och ändå gör? Varför låter jag mig själv inte slippa?

 

2) Måste jag göra saker mot min vilja för konvenansens skull? Vara en social figur i ett sammanhang jag innerst inne vill undvika?

 

3) Varför kan jag inte vara uppriktig och bara säga: jag vill inte!

 

Då svarar terapeuten:

 

- Men kära människa, du är så gammal och erfaren, så stäng av de där tankarna om      

   vad du bör göra! 

- Gå på magkänslan!

 

- Gör bara det du själv mår bra av!

- Utsätt dig inte för de negativa tankarna!

- Stäng av dom!  

- Och ha framför allt inte dåligt samvete för att du gör det!

 

Då svarar jag: ”Tack för råden, ska pröva.... Igen”