Är det bättre att höra dåligt än att se dåligt? Inte vet jag, jag vet bara att jag ser dåligt sedan jag var tolv och hör dåligt sedan ett par år tillbaka.

 

Att se dåligt kan man leva med, det kan lätt rättas till, men att korrigera dålig hörsel kan vara jobbigt. I allafall  för oss som har  hörselgångsproblem, dvs får klåda i i öronen när man har apparaterna på. För då föredrar man nämligen att fara omkring i vardagen utan hörapparater!

 

Normalt skämtar man inte med folk som ser dåligt. Men när man hör dåligt är det fritt fram. Folk får jätteroligt när man svarar uppåt väggarna på en fråga. Eller också blir de irriterade när man säger: VA? FÖRLÅT JAG HÖRDE INTE! Och det säger man rätt högt! För inte förrän man tar på sig hörapparaterna hör man hur högt man pratar utan dom!

 

För övrigt har apparaterna pyttesmå batterier som ska bytas så fort det piper i eTT öra, då håller batteriet på att ta slut. Och att  byta batteri är ett pillergöra, man fumlar, får inte i det utan tappar det och blir stressad och irriterad. I regel klarar jag detta, men skänker en tanke åt alla som inte klarar det, utan måste be en anhörig om hjälp eller i värsta fall ta sig till närmaste Hörcentral för assistens.

 

Klaga månde Elektra, dvs jag, men i slutändan tror jag det är bättre att höra dåligt, stå ut med apparater och höra det man vill....

Än att se dåligt, fara på synkontroller och betala dyra glas och bågar med jämna mellanrum för att se sånt man ibland inte vill se :)