Läser:

 

En kvinna i Holland ringer hem till en väninna i Sverige och ber henne tända ett ljus kommande måndag klockan sju.

 

- för då ska jag gå

 

Kvinnan har varit cancersjuk länge och är helt trasig inuti som hon säger. Hon har tillsammans med sin familj beslutat sig för dödshjälp, som är tillåten i Nederländerna.

 

- Min man och barnen ska vara med mig i vårt uterum. Jag ska vara omgiven av blombuketter. Det kommer att bli så vackert  och fridfullt.

 

.........I och med Björn Natthiko Lindblads ”offentliga” död har debattens vågor om dödshjälp åter tagit fart. Åsikterna går vitt isär.

 

Vilka är emot dödshjälp och vilka är för? Ja, vad jag kan se beror det lite på ålder hos de som har åsikter i denna viktiga livsfråga. En del förespråkar palliativ vård för en dödssjuk på en klinik. Där du i främmande miljö av yrkesmänniskor, bedövas av smärtlindrande och lugnande mediciner. Med anhöriga på besök då och då.

 

 Andra, som ovannämnda kvinna, vill dö hemma i frid och ro med sina närmaste omkring sig, alla införstådda med hennes eget beslut: ”det är nog nu, nu vill jag gå..”

 

Själv tycker jag ”Är man terminalsjuk, ung eller gammal och fortfarande klar att tänka, ska du få hjälp att dö. Varför ska du lämna beslutetet till andra människor?  Livet är ditt och beslutet att avsluta det bör också vara ditt. Ett viktigt samtal med nära och kära att du levt färdigt gör dem införstådda och lugna. Ni skapar ett avsked tillsammans.

 

Kanske i ett soligt uterum med blommor.