Byn ligger sju kilometer från samhället uppe i skogen. Ett hus var till salu och jag for den smala grusvägen rakt upp från E4. Skogen var tät och vad jag hört var att ingen bott i den här byn på många år. Det stora timmerhuset ruvade längst upp i begynnande skymning. Gräset växte högt på gårdsplanen, en bagarstuga och en stor lagård urskiljde jag i halvmörkret. Jag hade fått nyckel, men beslöt vänta med att gå in tills nästa dag när allt var mer inbjudande.

 

När jag hört mig för nere i byn om det här huset, ruskade folk på huvudet och sa köp inte, det där huset har fört olycka med sig ända sedan det byggdes i mitten på 1800-talet, det har skapat elände för alla som bott där. 

 

Men jag for upp nästa förmiddag och nu såg allt bättre ut. Jag parkerade bilen och klev ut. Luften var hög och frisk, det doftade skog och de höga asparna vid sidan av huset spelade med sina löv. Stora ormbunkar växte tätt på var sida om dörren.

 

Jag kom in på en glasveranda, där ved var travad längs ena väggen. Innanför ytterligare en dörr fanns en mörk hall med tre dörrar, den till höger ledde in i köket. En vedspis, ett gammalt kylskåp och bord med en vaxduk, fyra pinnstolar. Det luktade fukt och unket. Innanför köket fanns ett rum med en bokhylla, en säng och en gammal telefon stod på ett bord, sladden hängde löst på golvet.

 

De andra dörrarna från hallen ledde till en sal med kakelugn och väggfasta bänkar. Här berättades det för mig senare, att gamla ägarinnan haft mat och logi där i salen åt vägarbetarna som byggde nya E4 en gång i tiden. Den andra dörren i hallen ledde till  en skrubb med gamla kläder och lump som det såg ut som någon lämnat i all hast.

 

En fallfärdig trapp ledde upp till en kallvind, helt oinredd. Jaga klättrade upp och bland sågspånen mellan golvplankorna hittade jag mera kläder och skor, tidningar och en mängd tomflaskor. Ett rep hängde från en av takstolarna, fotspår i sågspånen nedanför.

Senare fick jag veta att en kvinna, dottern till förre ägaren, hade hängt sig häruppe.

 

Andra historier var att ägaren som varit begiven på starka drycker, hade spelat bort den enda hästen, de gamla haft kvar och senare blivit sjuk och avlidit. Änkan hade flyttat till ett pensionärshem nere i byn och gått bort straxt efteråt.

 

På butiken jag en äldre kvinna som varit den sista grannen till det gamla paret och hon berättade hur eländigt det hade varit i granngården och hur hon och hennes syster fått hjälpa och härbärgera frun när mannen kommit hem och varit oregerlig. 

 

Men ingenting hjälpte, alla svartmålningar till trots köpte jag huset, bytte vatten- och elledningar, sotade skorsten, fixade vedspisen och kakelugnar och flyttade in.