Hur blir man? Förutom feber, frossa, vilja att bara sova och förlust av lukt och smak....blir man isolerad inuti sig själv.

Orken och energin tar slut och på något underligt sätt försvinner förmågan att ta sig samman. 

 

Innan jag fick kontakr med vården förmådde jag mig själv att stiga upp på morgonen och försöka göra frukost vilket i regel består av en smörgås och en stor mugg kaffe. Jag orkade inte stå, satt på en stol och gjorde kaffe. 

 

Tog fram ipaden för att läsa nyheter, satt och stirrade på texter som inte gick in, drack mitt kaffe, kände ingen smak, mindes bara hur min frukost brukar smaka. 

 

Efter besök först på lokala vårdcentralen med diverse provtagningar sändes jag till infektionsakuten i Falun, släpptes in via en låst sidodörr, väntan i en steril korridor och in på infektionsrum 7. Provtagningsprocedurer igen och så småningom undersökning av läkare. Eftersom jag inte tål kontrastvätska för datortomografundersökning, bokades tid morgonen därpå för en annan slags röntgen. Stanna på sjukhuset över natten var omöjligt, ingen plats och med Covid var jag en fara för både personal och patienter.

 

Hem och tillbaka morgonen därpå. En röntgenundersökning med en kamera som cirkulerade runt mig en timme och sedan ner till infektionskliniken igen. Efter tre timmars väntan ute i korridoren berättade jag att jag var helt slut av sjukdom, vätskebrist och tålamodsprövande väntan och nu tänkte jag fara hem. Ok, sa en tjej,  läkaren kontaktar dig nästa vecka med prov- och röntgenresultat. Antar att akutpersonalen var glad bli av med en i kön av väntande.

 

Kom hem, lealös, håglös och på något sätt tom i huvudet. Energin är borta, sitter eller ligger mest och glor ut genom fönstret. Det känns ungefär som när jag för några år sedan fick mitt cancerbesked och kom farande från sjukhuset; jag kunde inte fatta att folk for omkring som vanligt, allt fortsatte runtomkring, det var bara för mig som livet stannat. 

 

Covid är som en orm som slingrar sig om en och du bara väntar att den ska släppa taget och fara iväg och göra dig fri igen.

Två veckor tar det säger några som haft Covid och ger råd. Bara vänta, just wait!

 

De lömska dropparna som bär smitta finns överallt. Restriktioner släpptes och folk lever som vanligt igen och far omkring och reser och går på konserter, men här en varning: Var försiktiga, jag har fått fyra sprutor med vaccin men drabbades ändå. Var, när och hur jag blev smittad vet jag fortfarande inte.