Läser en intervju med författaren Elsie Johansson, denna f d postfröken som 48 år gammal, kom ut med sin första bok, diktsamlingen ”Brorsan hade en vevgrammofon” och som varit mycket produktiv sedan dess. Nu har hon fyllt 90.

 

Elsie Johansson har bott hos mig, ja bott och bott, i allafall övernattat, käkat middag och frukost i mitt enkla tjäll i Docksta på Höga Kusten, ett område som blivit mäkta populärt hos turister på sistone. 

 

Elsie var ute på turné och berättade om sitt författande. Nu kommer skrytet: eftersom jag faktiskt också kommit ut med en diktsamling så hamnade vi tillsammans med många andra, på en författarvecka i Sollefteå på hotell Hallstaberget. Där fanns också t ex Lars Lerin innan han kommit ut, både personligen och som målare.  (Och i en undanskymd vrå satt varje morgon Margareta Krook och käkade sparsam frukost, hon var där på hälsovecka och inte på författarmöte) Men det var mingel med skribenter jag annars bara sett i tidningar och teve.

 

I uppgiften att förutom livgivande diskussioner och föreläsningar, skulle alla deltagare läsa ur sina nyutkomna böcker som ett program kvällstid efter middagen. Prominenta äldre män i sina bästa år gick fram talarstolen och läste långrandigt och allvarsamt ur sina hårdpärmade böcker.

 

Nervös och darrhänt( skackelhänt på ångermanländska) gick jag framnär det var min tur,  slog upp min blygsamma volym och läste två dikter ”Dra lakan” och ”När jag dör ska jag bli en tall”. Sedan gick jag ner från scenen och vågade inte se åt publiken utan stirrade blint ut i mörkret utanför storförnstret och flydde till närmaste toalett. Blossande och varm stängde jag in mig i ett bås och pustade ut, jag gjorde det! Och de applåderade! 

 

Tillbaka till Elsie Johansson. Hon skulle till Örnsköldsvik veckan efter Sollefteå och därför fick hon åka med mig hem. Och istället för att bo på hotell, fick hon bo på Dockstavägen 4. För några år sedan dök hon upp här i byn för att berätta om sitt författarskap, Jag gick dit och lyssnade. När jag satte mig vid hennes bord efteråt ropade hon: ”Hej....Sollefteå, jaa och Docksta!”

 

Hon kom ihåg mig! Himmel vad mallig jag blev!

 

Det blir mera Skryt framöver, numrerar dom ;)