Efter ofrivillig isolering i över ett år börjar livsandarna vakna till liv igen. Plötsligt öppnar sig horisonten, vidgas mer och mer för varje dag. Du börjar planera för dagen, veckan månaden som kommer och skriver in planer i kalendern allteftersom du får idéer till vad du ska hitta på.

 

Det viktigaste blir att möta barn och barnbarn igen. Även om du haft kontakt så har den inte varit live, du har sett glimtar av dem på nätet eller hört röster i mobilen. Men nu ska ni träffas och smälta ihop igen efter lång tid när alla bara haft sitt.

 

Hur har tiden varit för oss gamlern? För min egna introverta del har det faktiskt varit ganska fridsamt, dagarna har liknat varandra och gått förvånansvärt snabbt liksom veckorna, plötsligt var det fredag igen. Jag har läst mina papperstidningar noggrannare än vanligt, jag har beställt böcker på bibblan och hämtat utanför av snälla bibliotekarier som kommit ut och vi har bytt kassar. Jag har köpt böcker i Leksand som skickats till mig. Jag har bakat bröd, limpor och saffransbröd off season, jag har stickat sockor och vantar och sett timmar av filmer och serier och på sistone har jag tidiga morgnar varit älgvakt på svtplay. Det har alltså inte gått nån nöd på mig trots isolationen. Jag har sovit bra och haft frid i själen.

 

Men nu börjar det röra sig inuti och runtom. Nu ska jag ut och fara igen, jag gläder mig, men vet att jag blir tvehågsen som vanligt. Behöver inte komma långt hemifrån förrän jag önskar jag var på hemväg istället för på bortväg. Jag tror det har med ålder att göra, trots kärleken och värmen och gemenskapen med alla jag saknat, blir det som oro inuti, friden bryts och plötsligt inser man ju att den ofrivilliga isolationen inte bara varit av ondo.

 

Plötsligt förstår jag min mamma som satt i gungstolen och såg ut genom fönstret och sa: Nää, nu får du gå, för nu börjar snart Glamour på teve! Hennes vardagliga fridsbehov förolämpade mig som gjort mig besväret att åka och besöka henne, men nu begrip jag! Hennes vardagscirklar rubbades, hon hade sett mig, att jag mådde bra, det var nog. Nu ville hon falla tillbaka till det dagliga vanliga Igen.