Det råder en frid på kyrkogårdar. Även om aktiviteten är i full gång med traktor med flak där det sitter skolungdomar på sommarjobb. Mullrande motor och pratande tjejer och en lite äldre dam som plockar bort vissna blommor och lägger i en jättekorg. De stora träden vajar i vinden, solen skiner och fåglar av olika sorter sjunger och kvittrar. Det är ljud också uppifrån vägen utanför muren. Men ingenting stör friden och de som ligger där....

 

Hemkommen efter en liten tripp norpå som man säger i Norge, norrut är min allra bästa riktning alla årstider, nu i den vackraste sprödaste försommaren, på hösten när allt bäddas in, i smällkalla vintern med ishalka och bitande kyla; alltid vill jag norrut.

 

Vi hade tänkt oss till Hudiksvall där det finns ett ”käpphotell” sa en man vi mötte utanför. Just nu efter andra sprutan vimlar landet av pensionärer, ofta med stavar, käpp eller rullator. Det här boendet ligger vid vattnet som är havet och det var en fröjd sitta och lyssna till vågkluck och se kvällssolen gå ner bakom horisonten, som var staden Hudiksvall.

 

Intervjuade ”Östen med resten” en gång, pojkbandet som sjöng ”det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i allafall, för om man drömmer om Paris, slutar det på någevis, lik förbannat i Hudiksvall”. Kanske inte rätt att citera när det handlar om kyrkogårdar och gravar?

 

Eftersom vi var halvvägs till mina käraste trakter fortsatte vi norrut, trots att vi egentligen skulle fara tillbaka hem. Vi kom till den nu så populära turistsatsningen Höga Kusten. När jag bodde där var det en stillsam trakt, numera flödar den också här av lössläppa människor.

 

En kär vän avled strax före jul. Hon var en kändis i bygden, supermusikant, sångerska och kantor. Vi har haft kontakt på nätet nästan varje vecka i åratal och peppat varann genom vardag och sedermera sjukdom. Hon kämpade länge, men fick så småningom ge upp. En man med hörlurar höll på och bökade med något innanför kyrkmuren. Han hörde inget när jag frågade efter min väns grav. Utan lurar pekade han mig rätt.

 

Med utsikt över fjärden med skogskanten bakom, där låg hon. Vackra blommor lutade sig mot stenen med hennes namn, också en ny bukett med hundkex, tjärblomster och smörblommor.

 

På färden norrut passerade vi en grav dit en annan vän inte nått än, gravsättningen har inte ägt rum och när vi passerade hennes hus var alla persienner nerfällda i fönstren.

 

Dagen därpå gjorde vi en utflykt till skogsklädda trakter. Vid en matsäckspaus (vi hade gjort extramackor vid hotellfrukosten) mitt uppe på ett kalhygge med vidunderlig utsikt, växte det rödklöver alldeles vid grusvägskanten. Jag plockade och gjorde en liten krans med hjälp av garn från sockstickningen. Kransen ligger nu på en annan kär väns grav, intill gravstenen i form av ett hjärta. Det var på den kyrkogården det for en mullrande traktor med sommarjobbande tjejer på flaket.

 

Fundering: jag har alltid sökt mig till kyrkogårdar, men då har jag inte haft så många vänner där som jag har nu. De finns ju där, men för mig är de alldeles levande när jag står framför deras gravar. Hej Lena, Hej Karin, Hej Nicke, Hej Alice!