Den mest minnesvärda artist jag bokade in för intervju var Cornelis Vreeswijk. Han skulle uppträda på Visfestivalen vid Skuleberget en fredagskväll och var mycket tjänstvillig och bemötande när jag ringde. Vi skulle träffas på caféet innan själva festivalen drog igång. Artisterna som deltog hade mat och logi i restaurangen som låg i anslutning till festivalsområdet.

 

Riggad med block, penna och kamera var jag på plats i god tid. Och väntade och väntade....på taxi innehållande trubaduren. Det gick en halvtimme, en timme, ingen Cornelis. Jag ringde flygplatsen i Övik och undrade om hans plan hade landat. Jodå, det hade varit i tid. Men ingen hade någon aning om ifall den aktuelle artisten varit en av passagerarna.

 

End of this story: Cornelis hade fått en polare ombord på planet från Stockholm.  Denne hade en portfölj som handbagage innehållande alkoholhaltig (datorn skrev alkoholhalkig) dryck. Det hade Cornelis också, så det var fest  ombord och polarn föreslog när de klev av, att de skulle fortsätta hemma hos honom.  Och det gjorde de, tog en taxi till Fageråsvägen i Bjästa.

 

- Cornelis gav fan i både uppträdande och intervju, han mådde gott och sov över hos mej och vi käkade frukost på lördagsmorgon, stekt ägg och bacon, berättade hans nyfunne vän när jag fick kontakt med honom några dagar efteråt.

 

Det blev inget uppträdande av Cornelis Vreeswijk, arrangörer och publik var besvikna för han var den mest publikdragande artisten den kvällen. 

 

Livsföljetängerna fortsätter allteftersom....