När jag jobbade som lokalredaktör på nu så populära Höga Kusten, hade jag ofta helgjour. Inte många från centralredaktionen inne i Örnsköldsvik hade lust att fara på jippon fyra mil bort för att jobba helg. Men jag bodde nära på Skuleskogen och ställde upp mot helgbetalning!! Jag tog cykeln ner till en hemlig ingång till friluftsteatern vid Skuleberget.

 

Först var det begivenheter och trivselkvällar på en öppen plats intill campingen nedanför berget. Då uppträdde mest lokala förmågor, trubadurer, dragspelare och någon bygdekomiker. Konferencier var en lokal och pratglad man,tror han hette Gösta.

Som rapportör till tidningsläsare var det rätt förutsägbart vad som skulle ske de där kvällarna. Jag hade kunnat skriva reportaget innan, men jag var ju tvungen ta bilder. Därför infann jag mig.

 

Den driftiga bordtenisklubben i byn såg potentialen att med det mäktiga Skuleberget som fond, anlägga en scen nedanför och bygga publikplatser i slänten upp mot vägen. En naturlig amfibieteater blev det. Och grunden till bygdespelet Häxan skriven av självaste Lennart Bernadotte. Spelet kördes några kvällar varje sommar, dottern och jag var statister, liksom många andra bybor. Huvudrollerna hade lokala förmågor. Bordtennisklubbens medlemmar var volontärer och alltiallon; förberedde ”lokalen”, klippte gräs, byggde upp rekvisita, tog upp biljetter, visade tillrätta, sålde lotter i ett stånd, korv och läsk i ett annat.

 

Allt skedde för öppen himmel, ibland var slänten full av färgglada paraplyer, skådisarna blev dyblöta men stämningen var god ändå. Men mestadels sken solen. I spelpausen vimlade publiken, några satt kvar i bänkarna och käkade medhavd matsäck.

 

I nästa del ska jag berätta om när den här scenen blev plats för Visfestivalen vid Skuleberget och de artister jag intervjuade allteftersom.