Ser en bild på facebook av två tjejer och en hund på en grusväg nånstans i Uppland.

- Vi firra vår 40-åriga vänskap! Står det under bilden.

 

Tårögd zoomar jag in min dotter och hennes kompis, som träffades för 40 år sen vid vårt hus i Docksta. Jag hade en secondhandbutik i källaren  och Jennie och hennes mamma kom för att kolla vad som fanns där. Min dollar Lina hade varit inne i butiken och tagit på sig en turkos femtitalsklänning, som var alldeles för stor för en sexåring. Men hon kände sig som den prinsessa hon var och har vsprit hela livet för mig och för många fler. Jennie tyckte hon såg spännande ut och ville in i butiken och hitta en klänning hon också.

 

De började skolan en bit bort i byn. Jennie var dotter till Dockstavarvet på andra sidan vägen från oss och passerade vårt hus så oftast knallade de här småjänterna tillsammans till skolan med nya storväskor över axlarna. Fröken Eivor hette läraren, hon var gift med Alfons som skötte biblioteket uppe i backen. Bredvid Westins.

 

Minnena gör att det stockar sig i halsen på mig nu. Lina och Jennie följdes åt genom gården och Jennies mamma och jag blev vänner. Hon kom in till mig ibland, vi drack kaffe vid köksbordet och utbytte tankar, vi var ”inflytte” bägge två i byn. Jag hade redaktion i huset, var lokalredaktör för Öviks Allehanda och därmed öppet hus, iblandd dygnet runt när det hände något på Höga Kusten. Folk ringde eller kom in och jag tog kamera och block och for iväg. På trafikolyckor, bränder till och med mord, men oftast gjorde jag intervjuer med jubilarer eller andra händelser runtom, ibland artister som dök upp i byn, kändisar på Visfestivalen vid Skuleberget På sommaren.

 

Nästa lärare för de här jänterna blev Carl Eric från Ullånger. En lång gänglig man som fäste en lång hårtest med spray tvärsöver sitt kala huvud. Jag minns att när klassen spelade brännboll utomhus och det blåste, lyfte sig den här testen och for ner som en lock över andra axeln. Carl Eric var en fantastisk person och skolbarnen och vi föräldrar älskade honom. Han var en friluftsmännisch och tog ofta barnen med sig på utflykter i det vackraste av landskap.

 

Jennie och Lina har behållit sin vänskap genom åren, bådas liv har tagit olika vändningar, men nu på en annan bild jag hittade på Instagram, står de med sina döttrar framför sig. Generationsväxling. Hade Jennord mamma levt hade hon och jag kunnat stå bakom som ett tredje led. Men nu är nästan bara jag kvar av oss mammor som grät oss igenom varje examen i kyrkan. Dit barnen kom vandrande varje jumiddag, finklädda med flaggor i händerna. Jag ser dem framför mig som i en film....