Skalden Karlfeldt skrev dikten ”Längtan heter min arvedel” som fortsätter: ”slottet i saknadens dalar. Sakta ett underligt strängaspel tonar igenom dess salar”

 

Längtan har jag skrivit textmetrar om, längtan efter barn och barnbarn, som borde bo närmare, längtan efter vimmel i en storstad, längtan efter tider som flytt...all möjlig längtan som skapar olugn inombords, oro i stunden.

 

Ibland, ofta undrar jag om det är bara vi kvinnor som oroar oss. Är män mer realistiska i nuet och väntar tills något inträffar och bekymrar sig då? Medan kvinnorna, mammorna, mor- och farmödrarna omges av fantasier om ”vad som kan inträffa”?

 

Min salig moder sa ofta ”inga nyheter är goda nyheter. Så länge jag inte hör ifrån er, intalar jag mig att allt är bra”!

 

På ett vis tänker jag likadant. Numera när det är sms som gäller räcker det att skriva ”Ok?” Och få ”ja alla är ok” tillbaka. Det räcker. Jag är ingen mobilpratare, det vet de flesta som känner mig. Jag skyller ofta på hörseln, men i själva verket handlar det om att jag har svårt för s k ”kallprat”. När man per telefon fått veta att alla är friska, hur vädret är, att det går bra på jobb och i skola...då räcker det. Visst kan man berätta att man har lite ont i ena foten eller hade huvudvärk igår eller att det snöade i förrgår eller att vi tog en biltur eller ..... ja ni förstår vad jag menar med kallprat, utfyllnad i minuter.

 

När jag bodde i nordnorge var det kallprat som gällde d v s alla pratade väder, hur det var nu, hur det var igår, förra veckan och vid samma tid året innan. Men det berodde på att däruppe vid kusten växlade vädret ibland timme för timme. Det kunde blåsa upp helt plötsligt till storm eller regnmoln kunde lika snabbt torna upp sig bakom fjällryggarna. Vädret styrde det mesta.

 

Hälsan, hur en mår, är också ett vanligt prat, men egentligen bara i nära relationer, i vän- och bekantskapskretsen är det inte lika intressant att få veta var en har ont idag eller hur en mådde i förrgår. När jag skrev en blogg förra veckan om hur jag halkade i raggsockor på en nyputsad fläck på köksgolvet, hörde få av sig eller tryckte på ”gillarknappen”, men om jag skriver något allmängiltigt får jag många reaktioner. Det är inte det jag är ute efter när skrivklådan sätter in, men det är i och för sig kul att veta vad som intresserar läsare överhuvudtaget.

 

Fick en bok från en vän som skrivit om sin släkt med utgångspunkt från brev hon samlat. Det blev en levnadshistoria främst om hennes mor, far och syskon. Men tack vare att vi är vänner och också att jag känner trakten de kommer ifrån, blev det intressant läsning för mig, vet inte hur det är för andra okända.

 

jaa folks, idag oroar jag mig för barn och barnbarn som skulle dykt upp idag och invaderat huset, men gav återbud pga feber och halsont.... alltid något sa jäntan :)