Sitter ute i grön skugga, lite vind torkar håret och skapar frisyr som blir intressant att se. Plötsligt tänker jag på den tid jag skrev poem och faktiskt publicerade en del. På ett ställe skrev jag:

 

”när jag blir gammal ska jag bo ensam i slutet av en väg och ibland ska min unge älskare komma fräsande i sin gamla Amazon”

 

Inser faktum att nu är jag gammal, bor mitt i en by, har en make som är lite äldre än jag. Han har en Volkswagenmodell som börjar på T och som jag aldrig minns namnet på. Men jag kan bokstäverna på bilskylten. Så jag vet att det är han  om han kommer och hämtar mig nånstans. Tycker nämligen alla grå bilar ser likadana ut.

 

På ett annat ställe skrev jag om vad jag skulle göra när jag blev 64 sådär. Då skulle jag gå omkring i storstövlar och långkjol med dinglande örhängen och spela piano högt utav helsicke. För då var barna stora och mamma död. Nu plötsligt sitter jag och räknar efter och blir skrämd för när jag var 64 avled min moder!!  Nu är jag betydligt äldre än 64. Långa kjolar har jag ibland det är bekvämt, storstövlar? Ja i svampskogen. Örhängena är inte dinglande utan små fastsittande. Spelar piano, japp med stängda dörrar och fönster. Lite mer diskret än jag förutspådde, blev jag.

 

Nu minns jag diverse bilar apropå Amazon. Den första vi hade var en Renault CV4 som pappa renoverade och målade turkosblå. Med bulligt takräcke, lastat med tält och resväskor for familjen på semester till Leksand. För där har dom en sån fin kyrka, sa pappa, lämnade av oss utanför och körde iväg.  Han var borta länge och vi vandrade omkring både utanför och inuti den vackra kyrkan. Så småningom dök han upp, alldeles lycklig i ansiktet, han hade varit på Clas Ohlsson i Insjön och myst och shoppat. Clas Ohlssonkatalogen var nämligen hans hans favoritlektyr. Senare förstod vi att kyrkbesöket i Leksand var hela syftet med den där semestertrippen, Insjön låg ju på bekvämt avstånd.

•

Senare hade vi en stor mörkblå bil med träinstrumentbräda. Tror det var en Peugeot, just nu minns jag alla julottefärder mörka morgnar alldeles för tidigt. Fadern skulle till sin barndomskyrka och sjunga Var Hälsad Sköna Morgonstund med sin ljusa tenor som överröstade alla andra.

 

Jag minns andra bilar som rullat i mitt liv; en folkvagn,  en BMC Cooper, en puttsaab, en orange Volvo och min favorit en Citroenpadda som höjde och sänkte sig när man vred om nyckeln.Ett tag på världen hade jag en Ford Fiesta, som jäklades. Jag minns att jag hoppades den skulle rulla de fyra milen hem till skogen efter avslutat kvällsjobb i stan.  Om jag glömt tända brolampan innan jag for till jobbet var det becksvart och jag måste ställa bilen så den lyste på dörren för att hitta nyckelhålet, Jag tror det var de åren som skapade min mörkrädsla. När jag senare så tjusigt skrev att jag skulle bo allena i slutet av en väg och vänta på en Amazonburen älskare, då hade jag glömt att jag var mörkrädd. Men som poet får man bortse från realiteter.....allt för konsten! ;)