Sitter och ser isflak glida förbi i älven. Den tidigar morgonsolen målar silverkant på stenar och späda grenar i vattenbrynet. På myren har orrspelet avstannat, en och annan tupp är kvar och går och betar. Men för ett par timmar sedan var aktiviteten i full gång. Ilskna tuppar med stjärtfjädrarna uppspärrade stred om väntande honor. Märkligt att vara med om. 

 

Så växlar bilden till fastlandet där en renhjord just vaknar på iskanten. en och en reser sig upp och så tågar  hela hjorden upp på land och börjar morgonbeta.

En bit ute på isen putsar gässen sina fjädrar och alldeles vid iskanten sträcker  ett svanpar upp stjärtarna, plaskar med fötterna och kommer upp med älvgräs i näbbarna.

 

En svag vind får späda grenar i strandkanten att röra sig. Och nu plaskar några sothöns i vattnet, det ser ut som de leker. De dyker ner, kommer upp nästan på samma ställe och flyger sedan iväg.

 

Inne i den solbelysta skogen står pelarna tätt, det har tinat runt stammarna men annars ligger snöfläckarna kvar. 

 

Absolut stillhet råder, vilken lycka att vara där. Så nära.