Citerar Lasse Åberg (som jag faktiskt mötte i höstas, varm nyfiken lysande humor och distans)

 

"Om man vaknar på morgonen i den här åldern och inte har ont, då är man död" Han fyller 85 i år ;)

 

På måndag är det tjugondag knut, då ska julen dansas ut enligt gammal hävd. Då var det i allafall förr s k julgransplundringar man blev inbjuden till. Finklädd och lite spänd infann man sig till saft och bullar, dans kring granen och godispåse med sig hem. Minns att jag en gång sprang och gömde mig när vi skulle dansa och sjunga "Skära skära havre" förr i den sången skulle man fånga en kamrat och den som inte hann, blev utan och fick stå i en ring och alla runtomkring pekade finger och sjöng "ingen ville ha'na"  Jag bävade för att bli den personen och gömde mig bland ytterkläderna i hallen.

 

Julen är underbar, december lever av alla förberedelser. Det är en fröjd skaffa gran, hämta julgranslådan på vinden och klä granen, tända och betrakta hur fin den blev, hur gott den doftar. Lika roligt varje år plocka fram alla julprydnader och minnen. Allt blir så fint, tindrande och ombonat. Man ser fram emot när det mörknar tidigt och man trivs i allt det röda och förväntansfulla som julen innebär.

 

Så är det januari. Efter trettonhelgen börjar man liksom checka ut allt det röda, allt som som hänger i fönstren, gardinerna som hängdes upp efter lucia, nu skiner solen på dem och de känns plötsligt fel. Nu sitter jag här i morgonstolen och planerar. Det kliar i fingrarna att börja ta ner, packa ner och bära ut granen och sopa barr. Jag vill inte vänta tills på måndag.

 

Och för att återgå till "men till nästa jul igen, kommer han vår gamle vän....ty det har han lovat" Ett bönestråk far igenom hjärnvindlingarna: hoppas man är med då, trots att man har lite ont här och där när man kliver ur sängen på morgonen.