Nyss såg jag en bild på fyra män, sittande väntande på att gå ombord på ett flyg på Arlanda. En av dem var mannen som gav mig livet tillbaka. Med ett leende önskade jag honom God Tur, Enjoy!.....rakt ut här i rummet jag sitter i arla morgonstund.

 

Han är den läkare som tog bort den vidriga åkomma i mig, den som i Norge och Danmark fortfarande kallas kreft men som vi skonsammare benämner på latin. Att få diagnosen, väntan på operationen, läkandet fysiskt och sedan i tre fasansfulla år psykiskt invänta domen om det fruktansvärda djuret dragit sig tillbaka för gott eller bara ligger och lurpassar för att titta fram igen. Det är ingenting man vill låta någon uppleva.

 

Men den här mannen, som sitter och ler med sina kompisar för att flyga till Frankrike, han gav sig tid. Innan operationen, efteråt och vid utskrivningen och fanns också till hands innan mötet tre år senare när han såg mig i ögonen och önskade: Ha ett bra liv! 

 

Han har en egen vrå i hjärtat mitt så länge det dunkar och slår I kroppen min. Säkerligen är jag inte ensam om den kärleken på avstånd. Tänk att dagligen jobba med att rädda liv....