Bästa tiden. Ljust utanför fönstren. Lite vind i hängbjörken och också i de tunga tallgrenarna ute vid vägen. Snövallarna framför dörren ligger kvar men vägen ut till brevlådan är bar. Julgranen i sitt rör ute på gräset börjar bli brun i toppen.

 

Efter en smörgås och jättemuggen kaffe, träder klokheten in. Du dvs jag är då så himla tankfull och klarsynt, du vill bara sätta dig och skriva ner allt inombords. Jag vilar i tankarna först, ser långt ut genom köksfönstret mellan tallarna ut mot gärdena bakom och den ljusa horisonten. 

 

Vissa morgnar är huvudet tungt och sinnet lite gråsvart, andra, som idag är det hoppfullt och vinden i tallgreenarna blåser in vår och framtid, trots att den blir kortare och kortare, det är bara att acceptera. Du planerar först dagar, så veckor och alla helger som dyker upp så här års, besök och småäventyr som stundar.

 

Hela mitt liv har jag älskat hösten, bäddat in mig i mörkret som givit mig trygghet och ro. Men nu har ett under skett, jag har börjat älska mars månad då allt vaknar Igen. Börjar kika efter tussilago i slänten där de först dyker upp. Ser på de svällande knopparna i syrenerna utanför, tar in ett par långa kvistar o ställer vid hallspegeln,

 

Ännu en vår skänker hopp och mitt i äventyrslusten också en frid; du kan, du vill, du orkar fortfarande ta itu med själva Livet.