En händels nyss gjorde mig tveksam. När jag tittade ut i mörkret såg jag två skarpa billysen utanför ett av grannhusen. En större bil av ljusen att döma stod rätt så länge på införseln till huset. Skulle jag ringa och fråga om allt var ok eller låta bli?

 

Jag är uppvuxen i hyreshus i en stad. Alla i uppgången kände varann, barnen lekte tillsammans och sprang ut och in i lägenheterna. Grannfruarna pratade ute i trappen eller vid mattstången på fredagarna. Några drack kaffe hos varann, en del blev mer bekanta än andra och vädrade problem. Nästan ingen jobbade utanför hemmet, de flesta var hemmafruar. Man brydde sig om varann och kände till hur de flesta  grannarna hade det och levde.

 

I vuxenlivet har jag bott på många ställen, under olika omständigheter, men jag har brytt mig om de som bott närmast. Några gånger, som nu, har jag bott i en by och det är här frågeställningen om att vara nyfiken eller bry sig uppstår. 

 

Inflyttad är man speciell och det består även om tid förflyter. En del grannar blir man bekant med, en del inte. Några håller sig på sin kant, andra är spontana och pratar glatt när man möts ute på vägen eller i butiken. 

 

Omtänksamhet om medmänniskor borde aldrig uppfattas som nyfikenhet.

 

(Storbilen i morse visade sig vara en icke akut sjukbilstransport. Det berättade grannen vid ett mobilsamtal, han var tacksam för omtänksamheten)