I god tid innan första advent börjar julen smyga sig på. Butikerna fylls av  småtomtar, röda dukar och pomlern och lockar till onödiga inköp. För i regel är ju jullådan uppe på vinden redan fylld till brädden.

 

Vad är det med julen, som år efter år mjukar upp en inombord Och får en minnas På gott och ont.

 

Min personliga rannsakning:

 

- barndomens julottefärd till pappas barndomskyrka - ut i mörka juldagsmorgonen vid fyratiden, uppvärmd bil som rykande välkomnar nyväckta barn, in i baksätet med kuddar och filtar, färd några mil, ut bland höga snövallar med marschaller i rader,  in i upplyst kyrka, uppskrämd av skallrande orgelackord från läktaren och så pappas höga tenor i ”Var hälsad sköna morgonstund”

 

- en ensamjul i ett mörkt hus, nersläckt så grannarna skulle tro jag var bortrest, barnen var hos sin pappa och när de ringde för att önska god jul, låtsades jag att jag hade vänner på besök, drog på radion högt

 

- en jul i nordnorge när jag hade juldekorerat huset med dukar och girlanger på öppenspisen, julljus i röda trästakar från Sverige och spänd förväntan på husbonden, som skulle överraskas när han kom hem. Men jag fick packa ihop allt igen för i Norge skulle minsann inga julprydnader upp förrän dagen före julafton.

 

- övergödda jular over there från Thanksgiving till Trettonhelgen med julmusik och till brädden fyllda varuhus och så var själva julen bara en dag, Christmas Day med julklappsutdelning tidig morgon i pyjamas. Julafton som jag hade inombords bara försvann. 

 

- jular numera uti Dalom när barn och barnbarn kommer farande. Invällande med stövlar, overaller, täckjackor, halsdukar vantar och mössor....och paket. In med granen från verandan,  fram med julgransljusen, vems tur sätta stjärnan på toppen, ljustrassel och glitter och gamla granprydnader man minns.  Fullt i rum och i lillstuga. Middag dan före dan och tjyvstart med skinksmörgås om kvällen. Så förberedelser för julbord på julafton, fjorton runt bordet. Tårfyllda tankar, tacksam glädje men absolut tvärinsomning efter Kalle Anka och Karl Bertil Jonsson, låt mig få ta en liten lur!

 

Apropå julbord så var det det ordet jag läste nyss i en morgontidning, som fick mig att gå igång på den här bloggen. Min make och jag skulle i julklapp för ett par år sedan, ge varann ett i förvägfirande på ett välrenommerat dalahotell. Vi bokade julbordsplats och ett dubbelrum och skulle verkligen lyxa till det. Vilade oss innan det var dags att klä upp oss och fulladdade gå in i matsalen. Dignande är ordet, bordet var överfullt, var skulle vi börja?

 

Sillavdelning, fisk, rökt ål, lutfisk, julskinka, grisfötter, patéer och kallskuret i mängder .....Varma rätter, revbensspjäll, köttbulllar prinskorvar grytor, ostavdelning, dessert bord, stort bord med kaffe tårta och småkakor...

 

Vi orkade med ett par sillbitar och liten potatis, en skinksmörgås och något småvarmt så var vi mätta och nöjda. Vårt julbord kunde vi intagit hemma för där fanns allt vi ätit här.  Och hemmavid kunde vi satt oss i teverummet med en kopp kaffe och en hembakt bondkaka.

 

 

Men nu satt vi i stearinljussken och grämde oss över allt vi inte orkat äta! För skams skull  skams skull satt vi kvar och låtsades äta och vara nöjda inför andra gäster och personalen som ilade fram och tillbaka och bytte tallrikar. Såsmåningom smög vi oss in på vårt pösande dubbelrum, tog på oss pyjamas, slog på en film och låg och knaprade i oss pralinen som välkomnat oss på kuddarna. 

 

Julbord på lokal?  Nope, too  much för gamlern ;)