Sitter i paradiset, vinden vispar runt i jasminbuskarna på bägge sidor om trappen och doften är bedövande. Det  är varmt, klimatförändringshett. Läser i papperstidningarna, om misshandel lite här och där under midsommarnatten. Slagsmål hette det förr, lika vanligt då. De här företeelserna skapar bara notiser i bladen, inte svarta rubriker som orsakas av vapen- eller knivdödande. De är resultat av maktkrig oftast om droger, medan slagsmålen då som nu ofta sker på grund av en liten knaber för mycket innanför västen.

 

Bläddrar i ipaden, ser bilder på bekanta och s k reels  från midsommarfiranden runtom i Sverige. Det är skillnad på bilder man själv lagt ut, där man ser någorlunda ut medan de som filmats är utan retuschering. 

 

Så tänkte jag som så, jag tar en bild på mig här i fåtöljen och sätter ut som profilbild och nu ligger den där. Med skrynklor och hårrufs;  så här ser jag ut idag folks! 81,  stundtals sorgsen över år som flytt och som blir färre. Men för det mesta nöjd och tacksam för sjålva Livet.

 

Ibland gäller det att kunna sin HasseåTage om det jäklas. Och klämma i med ”först så går det opp, så går det ner så går det opp, sen så går det ner,  så går det ännu längre ner, sen så går det opp så går det ner så går det opp, sen går det så här mittemellan ungefär”

 

Melodi: ”Livet i Finnskogarna” av Calle Jularbo, föddes i Resandefolket, men dog som miljonär tack vare dragspelsmusiken.

 

Gomidda!