Nyligen har jag läst ett till mästerverk av Kerstin Ekman ”Löpa varg”. Vilken varm och jordnära bok i alla bemärkelser. Antagligen mycket självupplevt under ett långt äktenskap mellan två nu åldrande makar, Språket hennes är rakt och vardagligt, jag bara älskar den här boken och det gör många med mig.

 

På vår bokklubb sist berättade jag om Kerstin Ekman och mig ;) Nu kommer Skryt 2;

 

Jag var lokalredaktör på Höga Kusten. Ekman och hennes man bodde i Älandsbro norr om Härnösand. Höga Kustenfolket ansåg att Härnösand inte hörde till Höga Kusten och inte Örnsköldsvik heller. Kramfors kommun ”ägde” namnet och logon, som för övrigt myntades av lokaltidningens Olle Norell på sin tid. Numera börjar Höga Kusten vid bron med samma namn och hur långt den sträcker sig vet jag inte, kanske upp emot Övik.

 

Men jag, litteraturintresserad redan då, fick veta att herrskapet Ekman flyttat till Älandsbro så jag ringde upp och bad att få göra en intervju. Efter lite resonerande bestämde vi ett datum när jag skulle ta kamera och block och komma farande ensam. Någon fotograf ville hon inte ha med, nog kunde jag knäppa en bild själv om det behövdes tyckte hon.

 

Jag läste in mig, förberedde mig väl och såg fram emot att få träffa den kvinnan ”live”som var /är en så fantastisk författare. Tiden för intervjun närmade sig men en eftermiddag när jag kom hem från jobbet låg ett vykort i brevlådan

 

”Tyvärr måste jag inställa intervjun, vi måste fara bort!”

  Vänligen Kerstin Ekman

 

Så himla tråkigt det var, vilken upplevelse det hade blivit.

 

Jag har vykortet kvar i en låda. Nu bor Ekmans på Ingarö, jag ser ju att hon sparsamt ger intervjuer med anledning av nya boken. Kanske man skulle ringa och be om en intervju ....två lomhörda åldringar emellan :)