Alla sova, tyst det är i huset. Gör kaffe, går och hämtar tidningarna. Öppnar tvärdrag för det är lite vind idag. Sitter sedan i hammocken på skuggsidan. Överallt råder en tyst aktivitet av humlor, fjärilar och fåglar. En fågel känner jag igen, i motljus såg den ut som en liten beckasin med lång näbb, men när den kom och satte sig på stolkanten såg jag att det var en hackspett, den hade illröd mössa. Sädesärlor vippar med stjärten och är närgånget nyfikna. Liksom spyflugan Astrid, som är släkt med huvudpersonen i en av barnböckerna jag läste för A. Som nu snart är i tonåren och en av de som sover länge på övervåningen. Annorlunda var det  för några år sedan när hon hennes brors steg hördes på övervåningen och jag beredde plats i storsängen. Där de sedan kröp ner med sina doftande varma barnakroppar.

 

Numera forsar de förbi, ger mig en kram och ropar ”Älskar dig mormor” innan de försvinner iväg nånstans igen. Lyckliga ungar som har den här gården att komma till. De kan cykla på grusvägar till kompisar och till sjön. De har egna svala krypin att försvinna till när de behöver lite privathet, inget tvång utom möjligtvis till måltiderna. De har en frihet som jag önskar alla sommarlovslediga barn.

 

Trädgården omges av tät växtlighet, syrenhäckar, hallonhäckar, äppelträd och alldeles intill ett träd som dignar av ofärdiga gråpäron. Ifjol var det ringa skörd där, men jätteskörd av äpplen, i år är det tvärtom. 

 

Nu ska jag berätta vad Lycka med stort L är. Det är att vara omgiven av högsommar, en älskad miljö och människor man älskar. Jag blir nästan religiös när jag skriver detta.