igår kväll var allt stilla vid älven. Vid iskanten låg en bäver. Bakifrån såg den ut som en rund pälsklädd bulle. Plötsligt simmade den iväg, huvudet plöjde en fåra i det spegelblanka vattnet. Vid skogskanten längre bort dök den sedan upp, där låg hyddan.

 

Jag kände en gång en man som dödade en bäver.

 

Under jakten vid älven rådde absolut tystnad, inte en gren fick knäckas, inte en viskning fick höras.

Bävern kom simmande mot hyddan nere vid älvkanten med en stor gren i munnen. Den tuggade och bökade och gav sig iväg över vattnet igen.

När den återvände med mer byggmateriel smällde skottet av.

 

Bävern var tung där den hängde utanpå ryggsäcken, den platta svansen nådde ända ner till marken.

Försiktigt togs den ur, innanmätet låg kvar vid bakstugeväggen och slöks antagligen under natten av lon som bodde ovanför.

Bävergällen togs till vara, den doftade frän parfym.

Svansen kapades och skulle bli festmåltid

Skinnet hängdes upp på tork

Och de långa gula tänderna gjordes rena och borrades hål i

Sedan hängde de på en lädersnodd runt jägarens hals som en trofé

 

Ni begriper vad det var för slags man jag kände en gång...