Det var Stig Grybe som gillade fåglar och hade sett vita örnar som flaxade efter en Vaxholmsbåt. 

- Jag gillar fåglar, började hans monolog som vi skrattade åt, vi som minns...

 

Nu läste jag en krönika om en kvinna, vars make hade hamnat på ett äldreboende. De hade varit gifta i 60 år och hon saknade honom varje dag. Men en morgon när hon åt frukost kom en liten grå fågel och satte  sig på fönsterblecket utanför. Fågeln och hon såg varann i ögonen och då fick hon en ide. Hennes man tyckte om fåglar.

 

Hon gav sig ut på stan och köpte ett fågelbord och några påsar fågelfrö och begav sig till äldreboendet där maken bodde.  Med hjälp monterade hon fågelmataren utanför hans fönster. När hon efter en stund gick därifrån såg hon en liten fågel sitta och titta på maken och han tittade tillbaka. Han såg så lugn och nöjd ut och då blev hon det också. Hela vägen hem.

 

Det är konstigt när man blir äldre, man börjar också gilla fåglar, även om man inte gjort det tidigare. En fågelstuga utanför köksfönstret ger liv åt i övrigt stillsamma dagar.

När de runda domherrarna sitter och skalar frön är det en fröjd för de blir sittande en stund innan de är mätta och flyger iväg. Ibland är honorna med, men de märks inte. De är inte lika färgglada.

 

I de höga tallarna ute vid vägen bor ett skatpar, vet inte hur gamla skator kan bli, men de har funnits där i många år. Frampå höstkanten får de sällskap av ett gäng skatbarn, som studsar omkring och leker med varann.

 

 Personligen gillar jag skator. De är fräcka och modiga, liksom uppkäftiga mot både folk och djur. Vi har en rätt stor gul katt i grannskapet, men han ger sig av i full fart när han angrips av skatpappan. Som sedan går där nedanför tallarna och lite stolt vippar med skatstjärten.