Igår morse googlade jag på "smärta som strålar upp mot käken"......Hjälp, jag kände inte igen det onda!

 

Ringde 1177, en dam rabblade om Covid 19 virus i tre minuter, sedan berättade hon att man skulle gå in på 1177.se och hitta sökord och få hjälp digitalt Det är ju så populärt numera både för folk och fä, det digitala! Har hunden ont i öronen eller katten har slagits med en rival? Sök på  Veterinär.se! 

 

Alltnog, det tutade så småningom till i luren och samma dam lät mig förstå att "det är många som ringer, du har nummer 25 i kön". Men är det livsviktigt ring 112!

 

Vad jag gjorde? Ringde 112 för jag höll ju på att liksom min salig far, få en hjärtinfarkt!

 

En vänlig dam som hördes lite dåligt ville veta mitt tillstånd; Symptomen och det viktigaste var jag bodde! Fyrholmsvägen? nej Syr, Sigurd Yngve, Rudolf, jag tror aldrig hon, som vi gamlern lärt sig bokstavera enligt Telefonkatalogen? Hon ville veta hur huset såg ut, rött med en skranglig brevlåda och två stora tallar utanför.

 "Vi skickar en ambulans, som är där om 37 minuter"

 

Nu slog mitt organisationsinre in, trots ont i överkroppen:

1)Väska 

2)dagens stortidningar (som handlarfrun i Docksta kallade sthlmsutgåvorna)

3)en bok ur högen-Niemis "Koka björn"

, 4) julsocksstickningen med extra garnnystan, 

5) necessären med tandborste, hudkräm och hårborste samt 

6) morgonrock 

KLART!

 

 

Hur det gick? Jo efter EKG på soffan och infart i armen tog ambulansfolket mig med, varskodde akutläkare som väntade i Falun. 

In på en sal, prover prover prover, ekgn igen datortomografi med 16 tabletter innan,  pga jodallergi, dåsning länge , väntan på resultat och vänliga doktor Stina. Som efter samspråk tyckte  jag eventuellt kunde fara hem med några recept, restriktioner och förbehåll.  Jag fick bestämma själv.  

Vilka personliga och trevliga akutmänniskor de har i Falun och ingen trängsel, bråkstakarna som vanligtvis söker akut, vågade sig inte ut i snöovädret.

 

Hem kom jag åtta timmar senare. Vimmelkantig  och trött skruvade jag tillbaka klockan, gick och lade mig och vaknade halv fyra, gjorde kaffe och här sitter jag nu i vintertidsmörkret 

Och  berättar om gårdagen.....som blev en anekdot!