Igår stannade en stor flyttbil utanför och två svajiga pojkar bar in ett blankt brunt piano.

Vilken lycka! Har inte haft något piano i husen jag bott i på många Herrans år. Men har jag besökt någon med key board eller flygel eller något med tangenter på, t o m pianodragspel, har jag rivit av ”Rosa på Bal” så det joomat  i omgivningen.

 

Nu står pianot här och glimrar, visserligen täcker det halva fönstret ut mot grannen men det står stadigt, känns nästan som en farbror som jag redan älskar.

 

Igår när det kom inbärandes, föll jag på knä framför ett skåp, där jag haft gamla noter liggande sedan vi flyttade in. I högen hittade jag två lösblad som nästan föll sönder. På framsidan står en långbent sjöman i keps framför ett båtskrov...... ”Det kan jag inte löva dej” musik: Cherby-Duck, text: Nils-Georg. Ingen nu levande vet nog vad jag talar om.

 

Men det är gamla noter från Ekendahls Dansorkester, som min pappa ledde på 30–40 talet på helgerna. Piano bas trummor dragspel och så fiol och banjo som pappa spelade. När jag gick i skolan väntade jag ivrigt på att pappa skulle komma hem från jobbet. För han hann nästan inte få av sig rocken förrän jag bänkade mig på pianostolen och pappa grep fiolen alltmedan locket på potatiskastrullen skramlade ute i köket. Och så körde vi först ”Det kan jag inte löva dej, jag kanske måste pröva dej, för ut i illuwioner vill jag inte söva dej” ch sedan ”Fiolen Min” Ibland kanske vi han hann vi en till innan maten var klar.

 

Alldels nyss spelade jag för mig själv innan huset vaknade. Varm, rödblommig och lycklig.....vilken känsla. Fingrarna var lite stela och tangenterna lite stumma för ingen har spelat på det här instrumentet på länge.

 

Men nu jämarns ska den här farbrorn och jag umgås så fort vi får tillfälle!