En gång för länge sedan gick min salig moder och jag för att plocka sju blommor att lägga under kudden.

 

Enligt hävd ska man tiga, plocka dem med vänsterhanden och sedan klättra baklänges över en gärdsgård. Det gjorde inte mamma och jag, vi gick upp till vår stuga i ljusa sommarnatten och lade buketterna under våra kuddar.

 

Morgonen därpå satte vi oss hela familjen för att äta frukost.

 

- har du drömt om din tillkommande, undrade mamma

- nej, sa jag, jag har inte drömt alls

- det har jag sa hon och vet du vem jag drömt om...Gösta Klasson!

 

Det skrattade vi gott åt allihopa. Gösta var en granne som vi inte såg till så ofta.

 

Så gick åren, vår far hade gått bort och jag hade fått man och barn och flyttat ”långt bort i väla”. Kontakten med modern hade varit sporadisk på grund av avståndet. Men en höst for vi hem en sväng. Vi sa inget till mamma, jag ville överraska och visste  hon var vid sommarstugan.

 

Med kaffebröd och blombukett parkerade jag bilen och gick uppför backen mot stugan. Mamma satt i hammocken och på tomten gick en man och krattade löv. 

 

Vem det var? Det var Gösta Klasson!

 

Han hade blivit änkeman och han och mamma hade slagit sina påsar ihop och bodde nu växelvis hos varann, både i stan och på landet. 

 

Man behöver alltså inte plocka blommor på midsommaraftonskvällen varken med vänsterhanden eller klättra över en gärdsgård.

 

Drömmarna kan bli sanna ändå!