I filmen Fanny&Alexander talade Jarl Kulle (om ni minns) om den Stora och den Lilla Världen. Den Stora som man läser och hör talas om, den bortom. Och den Lilla som finns alldeles intill, hitom.

 

Varför jag funderar över detta just nu beror på en liten snabb jäkla fluga! Det låter inte riktigt klokt, men det som blixtrar till och gör mig ilsk och svärande i ensamheten, är en sån. Den har varit omkring mig hela morgonen, ända sedan jag bänkade mig med kaffe och en smörgås i hörnet här. Med tidningar jag sparat för att kunna sitta i frid och ro och läsa.

 

Men den här insekten. Överallt landar den, på foten, på armen, i ansiktet, på smörgåsen. Jag öppnar dörren ut för att den ska försvinna. Icke! 

 

Jag minns att när småbarnbarna var mindre, läste jag för dom boken om spyflugan Astrid som var snabb som ögat och satte sig överallt. Oj, vad både jag och barna tyckte det var kul. Då!

 

Men nu i den här Lilla Världen, i mitt vanligtvis fridfulla morgonhörn, far Astrid brorsa omkring och gör mig....ja, tvärilsk, svärande och slående omkring mig så tidningen jag precis skulle läsa blir flugsmälla som missar och missar.

 

Det gäller då att försöka lugna ner sig och få lite distans. Flytta ilskan till den Stora Vida Världen, till exempel över Atlanten. Läsa om tokpresidenten som gör idiotuttalanden varje dag både live och på Twitter. Läsa om enorma bekymmer för miljoner människor över hela världen, fruktansvärda saker som händer överallt.

 

Då blir den här snabbflygande snabblandade flugan en skitsak.

 

Gomorron!