Det är tidig söndagsmorgon i slutet av juni. Idag ska det bli 27 grader varmt, så vi tar en tur norrut till fjälls. Där det förhoppningsvis är lite svalare temperatur.

 

Sitter och funderar på en sak. När får en människa ro inombords?

När slutar huvudet att surra omkring olika ämnen så man blir alldeles confused, som amerikanarna säger om sin nuvarande situation med sin tokpresident som de själva valt?

 

Vaknade vid fem av att jag började tänka på fläderbusken härutanför.

Ska skörda blomkorgarna, som blir fler och fler för varje dag. Så läste jag att man kan frysa dem och ta fram och göra saft och marmelad när man får lust senare, kanske frampå höstkanten. Hur ska jag göra? Problem? Nej!

 

Så for tankarna iväg till min hemska tid i Norge, folk dök upp i huvudet, vandringarna jag gjorde kvällstid i den lilla staden på ön, hur jag gick och såg in i olika vardagsrum, där folk satt och såg på samma teveprogram i lampans sken. Hur regnet föll och hur stark vinden var.

 

Så tänkte jag på om jag skulle göra matsäck inför vår färd idag eller om vi skulle käka lunch på vägen.

 

Nu sitter jag här i min goda stol och läser tidningar på nätet. Om Almedalen och jippot där som kostar oss skattebetalare hundratusentals kronor. Hur våra valda politiker packar sina rullväskor och flyger dit och inte skäms ett dugg utan bor, äter och dricker dyrt och förlustar sig en hel vecka. För våra pengar!

 

Släpp taget, säger jag till mig själv mitt i söndagsfriden. Rensa huvudet och (något jag lärde mig ”over there”) LET GO!

Vila huvudet, töm! Gör kaffe, fyll termosen, gör ett par mackor och gå och duscha. Njut tiden idag, sommarljuset, vallmon och pionerna. Far iväg!

Let´s go and Let go!