Med olust minns jag palaverna kring min mammas död och begravning. För att vara lite ”down to earth” både jag och min bror bodde i USA, beställde vi Fonus som skulle ta hand om allt.
Mamma avled en tisdag i april och vi fick reda på det samma dag. Beställde flygbiljetter och jag var hemma fredag morgon, min bror dagen efter. Jag hade stämt möte med en representant från Fonus på bårhuset dit mamma förts .
En liten man i kostym hälsade, han såg mer sorgsen ut än jag och presenterade sig som f d pastor som skolat om sig till begravningsentreprenör. Han frågade dämpat om jag ville se min mor, ville jag han skulle följa med in där hon låg? Nej det ville jag inte.
Hon låg på en slags disk. Liksom ditslängd, i nattlinne med landstingets sängkläder och gula filt slarvigt som ett bylte under henne. Munnen öppen, huvudet på sned och händerna liksom i kramp. Jag fick en chock, skyndade ut till den här f d pastorn och frågade varför han inte ställt mamma i ordning, han hade ju pratat om visning.
Han svarade utan att blinka: jaa, vi visste ju att hennes närmast anhöriga bodde på andra sidan Atlanten och vi måste ju åtminstone ha ett kontokort för att sätta igång vårt arbete. Jag gick därifrån, ringde min bror och han fick ordna så vi fick mötas dagen efter på samma ställe. Han hade ringt Fonus och lämnat kortnummer och när vi kom dit var mamma iordninggjord och vilade med ett litet leende och händerna knäppta i sin vita svepning.
Allt i samband med kremering, hämtning av urna och iordningställande inför minnesstund senare på försommaren när vi sammankallat barn och barnbarn som var spridda över världen, allt kostade pengar, mycket pengar. När jag erbjöd mig hämta urnan med mammas aska och fixa bord och duk och bild och krans att ställa urnan i, tackade samme man så mycket,men han skulle själv till krematoriet och kunde hämta mamma på samma gång.
När jag senare kom till kyrkan stod urnan på ett bord med duk, jag hade gjort en krans och ställde urnan i den och bilden på mamma bredvid. Minnesstunden blev fin, min bror spelade trumpet både i kyrkan och efter att vi tågat till den öppna graven, även där.
Fakturan som anlände veckan efter var hutlös. Allt kostade, transport av både begravningsentreprenören hit och dit, även av urnan som jag erbjudit mig hämta, framtagning av bord och duk till minnesstunden, krans fast jag gjort en själv, allt kostade. Olusten sitter fortfarande i och så läser jag idag en artikel i DN att man faktiskt kan ta hand om sin avlidne anhöriga själv.
Jag vet att detta inte passar alla. Många vill ha en begravningsbyrå som tar hand om allt, så att man bara behöver infinna sig till ett färdigt arrangemang i kyrkan. Men jag vill berätta att möjligheten enl den här artikeln finns. Borgerliga begravningar ökar mer och mer och många vill regissera sitt eget avsked för anhöriga att följa. Få människor som avlider vill säkert inte begravas med pompa och ståt som belastar de anhöriga med tiotals tusenlappar, det är vad jag tror. Ha gärna åsikter om detta. Alla kommer vi att drabbas framöver.
0 kommentar(er)
