Theodorakis tackade livet
- för ögon att kunna urskilja svart och vitt
- för öron, att kunna höra syrsor, fåglar och rösten från en älskad
- för livets vandring genom städer, över vatten, berg och genom öknar
- för sångerna som ger oss glädje och smärta
Överför man hans texter till sig själv personligen på ålderns höst, kommer minnen och känslor vällande. Är jag nöjd och fridsam nu med det mesta av livet bakom mig?Och framför allt; är jag tacksam?
Törs jag ironisera över Theodorakis, då kan jag börja med ögonen.
Jo, nog kan jag fortfarande skilja mellan svart och vitt. Men synen kräver hjälp, likaså hörseln, rent praktiskt tacK till optiker och audionom ;)
(ibland kan man tänka, det här med hörselbortfall är kanske bra, vill man inte höra är det bara att ta av sig hörapparaterna och få en fridsam solitude)
Livets vandring då, är du tacksam för allt du upplevt?
Sorgen och glädjen de vandra tillsammans,
medgång och motgång här ständigt följs åt
Skyar med solsken och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt
Psalm 269
Alla har vi något som tär, något vi ångrar som dyker upp då och då och svärtar tillvaron. Några har förmågan att vända svåra minnes tankar direkt, tänka med tacksamhet att de givit erfarenhet och förhoppningsvis klokskap.
Att vända svart till vitt är något man önskar sig speciellt när man blir äldre. Då gäller det nämligen att tacka Livet för:
barn, barnbarn, vänner, kärlek(ar), förmågan att känna och tänka, att kroppen fungerar någorlunda, musiken, litteraturen, naturen, årstidernas växlingar och att du får vara med ett tag till....
0 kommentar(er)
